Samarbete

Med samarbete avses en kontinuerlig interaktion och förhandling mellan arbetsgivaren och personalen om saker som påverkar personalens position. Det är en del av personalledarskapet; ett verksamhetssätt med vilket man sköter arbetsgemenskapens ärenden. Grunden är ett ömsesidigt förtroende.

Det obligatoriska samarbetsförfarandet finns stadgat i samarbetslagen. Avsikten är att säkra personalens möjlighet att delta i och påverka beredningen av besluten för det egna arbetet och den egna arbetsmiljön. Samarbetet vidgar märkbart personalens intressebevakningsområde. Betydelsen av samarbetsförfarandena betonas speciellt i arbetslivets förändringssituationer.

Avsikten med samarbetet är att samtidigt främja både framgångsrik verksamhet och personalens arbetslivskvalitet.

Direkt samarbete

Ett ärende som rör en enskild arbetstagare behandlas i första hand mellan arbetstagaren och förmannen. Arbetstagaren har rätt att be förtroendemannen, arbetarskyddsbefullmäktigade eller någon annan personalrepresentant som stöd.

Direkt samarbete är också samarbetsärendenas behandling på arbetsplatsen till exempel på ett arbetsplatsmöte. Då bör man se till att alla arbetstagare ges möjlighet att delta i behandlingen av ärenden. Man kan till exempel ordna flera möten om samma sak.

Representativt samarbete

Vid representativt samarbete behandlas samarbetsärenden som brett och allmänt rör personalen. I samarbetsorganet sitter arbetsgivarens representanter och personalens representanter som utnämnts av fackorganisationerna, i allmänhet förtroendemännen.

Om ärendet behandlas representativt, behöver man inte behandla det på nytt vid direkt samarbete. Det är dock skäl att på arbetsplatserna diskutera vad saken i praktiken innebär och vad man bör beakta i den egna arbetsgemenskapens verksamhet ("hur vi gör det").

Samarbetsförfarande

Arbetsgivarens representant (t ex en förman) kan inte fatta beslut i ärende som hör till samarbetsförfarandet innan det är behandlat med de personer, eller deras representanter, som ärendet rör. Vid förhandlingarna bör man gå igenom grunderna för, effekten av och alternativen till de förändringar som arbetsgivaren presenterat.

Arbetsgivaren har den slutliga beslutsmakten. Det är fråga om en förfarandesättslag och man kan inte tvista om beslutets innehåll. Arbetsgivaren är skyldig att informera, men man kan inte ersätta samarbetsförfarandet med att informera.

Förhandlingarna bör hållas i ett så tidigt skede som möjligt före beslutsfattandet, på så vis att personalen har verkliga möjligheter att inverka på slutresultatet för ärendet som behandlas.

Information som hör till ärendet bör ges i så god tid att personalen har möjlighet att förbereda sig tillräckligt och vid behov förhandla med sin stödgrupp (t ex föreningens styrelse eller arbetstagarna som ärendet gäller). Personalen kan, då den fått informationen, ställa tilläggsfrågor om ärendet.

Samarbetsärenden som man åtminstone måste förhandla om:

• Förändringar i arbetets organisering och tjänsternas arrangemang som märkbart inverkar på personalens position, om de har en väsentlig personaleffekt; t ex tjänstestrukturförändringar, överlåtelse av rörelse, användning av extern arbetskraft, på individnivå t ex väsentliga förändringar av arbetsuppgifter, förflyttning från uppgift till annan, förändringar i arbetstiden.

• Planer, principer och metoder för personalen och dess utveckling

• Permitteringar, uppsägningar eller övergång till deltid av produktionsmässiga eller ekonomiska orsaker. Om dessa finns specialföreskrifter i samarbetslagen, arbetsavtalslagen, lagen om kommunal tjänsteinnehavare och i kyrkolagen.

I motsats till lagen om samarbete i företag, definierar kommunbranschens samarbetslag inte uttömmande ärenden som bör behandlas, det är fråga om en minimibestämmelse. Det är vist att behandla alla förändringar som hör till arbetsgivarens arbetsledarmakt i samarbete, en betydande/avsevärd förändring är ett relativt begrepp och betyder ofta olika saker för arbetsgivaren och den enskilda arbetstagaren.

Centrala föreskrifter:

Lag om samarbete mellan kommunala arbetsgivare och arbetstagare 13.4.2007/449 (HE 267/2006)

Lag om samarbete inom företag 30.3.2007/334 (HE 254/2006)

Lag om personalrepresentation i företagens förvaltning  24.8.1990/725

Lag om samarbete inom statens ämbetsverk och inrättningar 1.7.1988/651