Jyty: Sote-reformen kräver samråd med personalen och omställningsskydd

2015-02-07

​”Som det ser ut nu kommer reformen enligt sote-lagen som kommer till riksdagen för godkännande i mars att vara det största personalarrangemang som genomförts i kommunerna och samkommunerna i Finlands historia. Reformen berör allt som allt cirka 200 000 arbetstagare, av Jytys medlemmar en dryg tredjedel, som arbetar inom social- och hälsovårdssektorerna i kommuner, samkommuner, organisationer samt inom den privata social- och hälsovårdsbranschen”, betonade ordförande för Offentliga och privata sektorns funktionärsförbund Jyty Maija Pihlajamäki i sitt öppningsanförande lördagen den 7 februari i Tammerfors på förbundets organisationsdagar ”Tulevaisuus on tehtävä – Jyty 2020” (Framtiden är en uppgift).

Reformen kommer enligt ordförande Pihlajamäki att föra med sig utmaningar framför allt för förbundets intressebevakning och organisationsstruktur. ”Dessa utmaningar funderar vi på här i Tammerfors samt naturligtvis även i förbundets strategiarbete som nu är under beredning.”

Om lagen som nu är på remiss i grundlagsutskottet förverkligas som planerat, är det centrala i den finansieringen och de planerade sote-områdenas förhållande till kommunernas självstyrelse. Enligt förslaget kommer landet att delas in i fem sote-områden med maximalt 19 samkommuner som har produktionsansvar. Avsikten är att anställda inom social- och hälsovården, även arbetstagare inom förvaltning och stödtjänster, ska övergå i de produktionsansvariga samkommunernas tjänst senast vid utgången av år 2016.

Pihlajamäki framhåller att processen med att byta arbetsgivare måste skötas enligt principerna för gott samarbetsförfarande. Det är enligt Pihlajamäki särskilt viktigt att beakta omställningsskyddet, harmoniseringen av lönerna samt att de anställdas representanter, dvs. förtroendemän och arbetarskyddsfullmäktige, är med i den sammansättning som bereder och verkställer sote-reformen.

”Det är som social- och hälsovårdsministeriet redan ett flertal gånger har konstaterat av yttersta vikt att sote-personalen medverkar och är representerade i beredningsarbetet för att reformen ska utfalla väl.”

Ledarskapets kvalitet en utmaning


Enligt Pihlajamäki är det helt klart att sote-reformen, om den går igenom, kommer att kräva ett nära samarbete mellan alla aktörer inom organisationen på de arbetsplatser som omfattas av reformen.

”En grund för en god atmosfär på arbetsplatsen skapas genom att personalen engageras i att utveckla arbetet och arbetsplatsen. I det sammanhanget är det viktigt att ledarskapets sätt att handla och leda upplevs uppmuntrande och rättvist. De anställda måste ges möjlighet att påverka bl.a. resultatet av sitt arbete, tjänsternas kvalitet och trivseln på arbetsplatsen. Särskild uppmärksamhet bör fästas vid organiseringen av arbetet och arbetsmetoderna.”

Enligt en undersökning som nyligen publicerats av Keva är arbetsgemenskapen en stor resurs som gör att man orkar och känner sig entusiastisk inom offentliga sektorn. Å andra sidan är enligt samma undersökning den stora mentala belastning arbetet innebär för närvarande ett problem inom offentliga sektorn.

Pihlajamäki understryker att den offentliga sektorn som producerar basservice och välfärdstjänster redan i årtionden har utgjort en av de viktigaste grundpelarna i det finländska samhället. Hon påminner om att den offentliga sektorns andel av hela ekonomin har legat på en nivå om ungefär 20 % under de senaste 25 åren. Dess andel har enligt en undersökning som Löntagarnas forskningsinstitut publicerade i onsdags ökat märkbart endast under två djupa recessioner då BNP minskade med flera procent.

”Därför ser jag alltid rött när jag gång på gång hör påståenden i medierna om att den offentliga sektorn i Finland har svällt ut, att antalet anställda är för stort och att arbetstagarna är ineffektiva.”

Enligt Pihlajamäki upplever de anställda inom kommunsektorn nedskärningslistorna som för närvarande riktas mot de anställda som psykiskt och fysiskt betungande. Därför känns kraven på bl.a. förlängd arbetstid som arbetstagarna lyft fram på sistone mer än orättvisa. Detta skulle ju innebära sänkta löner inom en kvinnodominerad bransch som redan har en i genomsnitt lägre lönenivå än andra branscher.

Pihlajamäki framhåller att till exempel kommunernas s.k. förvaltning, vars andel av hela kommunpersonalen är under 5 %, redan i flera år har skurit ner personalen bl.a. i och med pensionsavgångar och uppgifter har överförts till andra kollegor. Detta samtidigt som kommunernas skyldigheter har ökat både på grund av nya lagar som våra egna politiker har stiftat för kommunerna och till följd av EU:s bestämmelser. Det går heller inte att krympa ihop förvaltningen till ingenting eftersom en god förvaltning finns till för att trygga medborgarnas rättsskydd.

”Vi har utifrån den offentliga debatten under de senaste veckorna och månaderna kunnat konstatera att kommunernas service kommer att vara ett mycket viktigt tema i det kommande riksdagsvalet. Jag önskar att kandidaterna skulle ge konkreta exempel på vad de är beredda att skära ner på i stället för att ge intetsägande, flummiga svar om ’nedskärningar i förvaltningen’ i valdebatterna. Jag saknar också en analytisk diskussion om vilka uppgifter man vill att kommunsektorn ska ansvara för i framtiden.”

Pihlajamäki säger sig vara övertygad om att det går mycket snabbt att urholka det servicenät som byggts upp för medborgarna genom nedskärningslistor, men det kan bli dyrt att göra nedskärningar om man sparar på fel ställen. Vi behöver bara dra oss till minnes lågkonjunkturen på 90-talet och följderna av den.