Jyty: Social- och hälsovårdsreformen hotar att behandla personalen ojämnlikt

2014-01-29

​Offentliga och privata sektorns funktionärsförbund Jyty förundrar sig över den ojämnlika behandling som personalen inom social- och hälsovården får i linjedragningarna i lagberedningen för social- och hälsovårdsreformen. Avvikande från kommunstrukturlagen får inte personalen inom social- och hälsovården ett anställningsskydd, vilket däremot kommunpersonalen har i kommunsammanslagningssituationer.

Jytys ordförande Maija Pihlajamäki kräver att anställningsskyddet enligt kommunindelningslagen som hörde till Paras-projektet bör även av jämlikhets- och rättviseskäl innefattas i social- och hälsovårdslagen som är under beredning. Det finns inte medtaget i utkastet.

Om lagförslaget förverkligas i den planerade formen skulle personal som i praktiken gör samma arbete behandlas olikt beroende på om de är på lönelistorna i en kommun som slås samman, är arbetstagare i den kommun som planeras överta ansvaret för social- och hälsovården eller så i samkommunens tjänst, påpekar Pihlajamäki.

Jytys ordförande påminner om att regeringen i sitt regeringsprogram har beslutat att personalens fem års uppsägningsskydd i samband med kommunsammanslagningar ska gälla. ”Om nu linjedragningarna som gjorts i lagutkastet förverkligas skulle hela social- och hälsovårdsområdets personal flyttas över på de kommuner som ansvarar för social- och hälsovården. Vi kan inte i den situationen godkänna ett sådant alternativ att den personal som producerar grund- och välfärdstjänsterna uppdelas i två kaster.”

Jytys ordförande påpekar att kommunernas och samkommunernas rykte som goda arbetsgivare som en följd av de senaste tidernas permitterings- och uppsägningsbeslut dramatiskt har smulas sönder i medborgarnas och speciellt i de ungas ögon som är på väg in i arbetslivet.

Enligt Pihlajamäki bidrar inte social- och hälsovårdsreformens oklara läge och den ojämlika behandlingen av personalen till förnyelsen av kommuntjänsterna, utan försämrar snarare förändringsberedskapen hos den personal som producerar grund- och välfärdstjänster.

”Det är dessutom skäl att minnas att de kommande åren kommer kommunerna att bli tvungna att kämpa allt hårdare med den privata sektorn om kunnig arbetskraft. Konkurrens finns redan av den orsaken att under de närmaste fyra åren kommer avgången på grund av pensionering att vara som störst – 16 000 personer kommer årligen att gå i pension från kommunsektorn. Denna utveckling är det skäl att ta på allvar då kommunerna funderar på sina inbesparingsåtgärder. I denna situation får inte en försämring av anställningsskyddet och -villkoren för den personal som producerar grund- och välfärdstjänster, inte heller uppsägningar och permitteringar finnas på kommunernas lista över sparåtgärder.”

Pihlajamäki anser det tråkigt att det talas så mycket om att kommunsektorns förvaltning har svällt ut över alla bredder och att därför bör nedskärningar göras precis där. Enligt Pihlajamäki är verkligheten helt annan. Social- och hälsosektorn stod 2012 för 55,3 % av kommunernas utgifter medan undervisnings- och kultursektorn stod för 21,4 % och den allmänna förvaltningen för endast ca 4 %.

”Även om ett av målen för den pågående social- och hälsovårdsreformen är att spara i kommunernas utgifter är inbesparingsmöjligheterna inom förvaltningssektorn verkligen minimala”, påpekar Pihlajamäki.