​Regeringens proposition med förslag till lag om ordnande av social- och hälsovården är färdig

2014-11-25

Den parlamentariska styrgruppen har enats om detaljerna och de nödvändiga ändringarna lagutkastet om ordnande av social- och hälsovården, som varit på remiss. Lagpropositionen har preciserats så att antalet samkommuner som ansvarar för produktionen av tjänster kan vara högst 19. Vidare har kriterierna som samkommunen med produktionsansvar ska uppfylla fastställts. Likaså har grunderna för kommunernas finansieringsansvar samt social- och hälsovårdsområdena och vilka kommuner de omfattar fastställts. Regeringspropositionen lämnas till riksdagen den 4 december 2014.

"Det finns inte många människor i Finland som inte skulle ha lärt känna förkortningen sote under den långa beredningen. Den grundliga beredningen har också stärkt myndigheternas och beslutsfattarnas uppfattning om sotes betydelse för samhället. Utan välmående människor finns det inte arbetstagare eller ens innovation", sade omsorgsminister Susanna Huovinen.

"Människorna har kunnat få uppfattningen att allt detta med sote inte har någonting att göra med det vanliga vardagslivet. Man ska dock minnas att den nya strukturen som nu formats är ett verktyg till bättre tjänster. Vårt nuvarande splittrade system visar att tjänsterna inte klaffar utan en fungerande struktur", konstaterade minister Huovinen.

Den nya servicestrukturen baserar sig på att det finns fem social- och hälsovårdsområden och de alla ordnar social- och hälsovårdstjänster. Samkommunerna i sin tur producerar tjänster för människorna.

Sote-områdena kan omfatta högst 19 samkommuner med produktionsansvar enligt följande:


Södra social- och hälsovårdsområdet, 4 samkommuner med produktionsansvar.
Östra social- och hälsovårdsområdet, 4 samkommuner med produktionsansvar.
Mellersta social- och hälsovårdsområdet, 3 samkommuner med produktionsansvar.
Västra social- och hälsovårdsområdet, 3 samkommuner med produktionsansvar.
Norra social- och hälsovårdsområdet, 5 samkommuner med produktionsansvar.

Kommunerna som hör till social- och hälsovårdsområdena fastställs i lag när reformen träder i kraft. Avsikten är att de nya social- och hälsovårdsområdena ska inleda sin verksamhet i början av 2016 och kommunerna och samkommunerna som ansvarar för produktionen av tjänster i början av 2017.

Syftet med social- och hälsovårdsreformen är att trygga likvärdiga, kundorienterade och högklassiga social- och hälsovårdstjänster i hela landet. Man vill förstärka social- och hälsovårdens basservice och skapa smidiga service- och vårdkedjor. Detta gör det möjligt att utföra tjänsterna på nya sätt som ger resultat och är kostnadseffektiva. Man vill också främja personalens arbetshälsa och ge personalen likvärdiga uppgifter inom tjänsterna.

Utlåtandena utnyttjades mångsidigt

Under höstens remiss fick ministeriet mycket värdefull respons om lagutkastet. Utlåtandena utnyttjades på ett mångsidigt sätt under finslipningen av regeringspropositionen. Antalet utlåtanden var 526.

Under remissen hördes kommunerna om deras placering i områdena. På basis av hörandet hör Jämijärvi, Karvia och Punkalaidun till Mellersta social- och hälsovårdsområdet. Vidare hör alla medlemskommuner i Samkommunen för Päijät-Häme social- och hälsovård till Södra social- och hälsovårdsområdet. I övrigt bildas social- och hälsovårdsområdena av kommunerna som hör till de nuvarande specialupptagningsområdena.

Vid placeringen av kommunerna i områden har man också beaktat hur placeringen av en kommun inverkar på social- och hälsovårdens servicestruktur. I lagförslaget placeras därför Keuru, Urais och flera kommuner i Päijänne-Tavastland i andra sote-områden än dem som de själv föreslog i sina utlåtanden.

Då kommunerna i Päijänne-Tavastland ansluts till Södra social- och hälsovårdsområdet ändras det maximala antalet samkommuner med produktions ansvar både i Södra och Mellersta sote-området. Till skillnad från tidigare uppgifter kan högst tre samkommuner med produktionsansvar bildas i Mellersta sote-området. På motsvarande sätt kan det bildas högst fyra samkommuner med produktionsansvar i Södra sote-området.

Lagen om ordnandet skapar ett nytt slag av servicestruktur för den kommunala social- och hälsovården. Den parlamentariska styrgruppen har beaktat osäkerhetsfaktorerna som grundlagen medför och som är anknutna till strukturen. De gäller kommuninvånarnas självstyrelse som föreskrivs i grundlagen. Enligt styrgruppens uppfattning har de centrala problemen med grundlagen i regeringspropositionen dock nu lösts och lagpropositionen kan behandlas i vanlig lagstiftningsordning. På grund av frågorna i anknytning till propositionens grundlagsenlighet är det viktigt att riskdagens grundlagsutskott behandlar den och tar ställning till dess relation till grundlagen.

Kommunerna finansierar vårdområdenas verksamhet

Kommunerna betalar till social- och hälsovårdsområdena en avgift som grundar sig på invånarantalet och befolkningens servicebehov. Jämfört med de nuvarande utgifterna stiger kommunernas finansieringsandel i hälften av kommunerna och sjunker i hälften. För största delen av kommunerna är förändringen under 200 euro/invånare.

De största ändringarna jämnas ut med en övergångstid åren 2017-2020 och genom att begränsa ändringen till högst 400 euro per invånare om året. Mer precisa kalkyler enligt kommun kommer att publiceras tillsammans med regeringspropositionen.

Det är svårt att uppskatta de exakta kommunvisa kostnaderna i det här skedet eftersom de påverkas också av den kommande statsandelsreformen och ändringarna som eventuellt görs i modellen med finansiering via flera kanaler. Kostnaderna jämnas ut under övergångstiden och det ger en möjlighet att göra justeringar.

Överföringen av ansvaret för ordnandet och produktionen av tjänster till större områden ger en möjlighet att hejda ökningen av kostnaderna. Det är omöjligt att uppskatta de exakta kostnadseffekterna eftersom en så här omfattande reform inte har gjorts tidigare. Man kan få inbesparingar genom att till exempel stärka basservicen, göra stora gemensamma anskaffningar av utrustning och medicinska och andra stödtjänster samt genom att placera personalen ändamålsenligt i tjänsterna. Även informationsförvaltningen ordnas effektivare än idag då områdena är större. Att slå ihop social- och hälsovårdstjänsterna till smidiga service- och vårdkedjor kan på lång sikt effektivera användningen av resurserna. 
 
Bilagor
Sote-uudistuksen yleisesittely 25.11.2014 (pdf, 354 kB) http://www.stm.fi/c/document_library/get_file?folderId=9817041&name=DLFE-32604.pdf