OSÄKERHET STRESSAR KOMMUNERNAS ANSTÄLLDA

En ny studie från Arbetshälsoinstitutet visar att förekomsten av arbetsutmattning bland kommunalt anställda har ökat, och att deras arbets- och arbetsplatsengagemang har minskat. Den longitudinella studien omfattade 34 kommuner och 2 453 kommunanställda, och visar situationen i slutet av år 2017 jämfört med våren 2016. Den visar också att tjänande ledarskap, bra personalpolicy och samhörighetskänsla främjar en aktiv anpassning till osäkerhet och förändringar. Kommunernas personal har upplevt många förändringar under de senaste åren och den utdragna beredningen av landskaps- och vårdreformen har medfört osäkerhet i arbetet av många olika slag. Det av Kommunförbundet samordnade forskningsprogrammet ARTTU2 undersöker verkningarna av de förändringar som kommunerna utsätts för.

– Flera indikatorer pekar på att kommunpersonalens arbetsvälbefinnande har försämrats under uppföljningsperioden 2016–2017. Men i de kommuner där man hade satsat på arbetsplatsens sociala resurser, t.ex. ledarskapet, mådde personalen bättre också vid uppföljningen, konstaterar studiens ena författare, specialforskare Piia Seppälä vid Arbetshälsoinstitutet.

– Alla arbetsplatser behöver anställda och ledare som anpassar sig aktivt till osäkerhet och som också i förändringssituationer bevarar sin samarbetsförmåga, kreativitet, flexibilitet och reaktionsförmåga. Aktiv anpassning och arbets- och arbetsplatsengagemang främjas framför allt av tjänande ledarskap, men också av en självbemyndigande personalpolicy, rättvist bemötande och samhörighetskänsla, säger forskningsprojektets ledare och studiens andra författare, forskarprofessor Jari Hakanen vid Arbetshälsoinstitutet.

– Forskningen visar att det som är värt att satsa på i förändringssituationer är omformning av arbetet, människocentrerat ledarskap och mätning av arbetsresurserna. På så sätt kommer man också underfund med hur man kan leda förändringen. Trots att uppsägningsavsikterna har ökat, upplever kommunanställda fortfarande ett starkare arbets- och yrkesengagemang än anställda i andra branscher, säger Terttu Pakarinen, utvecklingschef vid KT Kommunarbetsgivarna.

FÖRÄNDRINGARNA OCH OSÄKERHETEN HAR TÄRT PÅ DE GEMENSAMMA RESURSERNA

Vid studiens första mättillfälle våren 2016 bedömde 37 procent av undersökningspersonerna och 18 månader senare 29 procent av dem att det föregående halvåret hade medfört betydande förändringar i organisationsstrukturen på deras arbetsplats. Motsvarande siffror för förändringar i det egna arbetet var 20 % respektive 19 %. I kommuner med över 20 000 invånare upplevde man att det under perioden mellan mätningarna hade skett en ökning av de så kallade skadliga arbetskraven – t.ex. oflexibla arbetsrutiner, dålig informationsgång och motstridiga förväntningar i arbetet.

Alla de undersökta organisatoriska och sociala resurserna hade minskat i någon mån – självbemyndigande personalpolicyer (möjligheter att påverka arbetet, arbetstidsflexibilitet, tillgång till information i frågor som gäller arbetsplatsen, t.ex. förändringar), tjänande ledarskap som värdesätter personalen och främjar deras framgång, rättvist bemötande och samhörighet (arbetskamraternas förtroende för varandra, vänlighet samt stöd och hjälp).

MINSKAT ARBETSENGAGEMANG, ÖKAD ARBETSUTMATTNING OCH ÖKAT ANTAL UPPSÄGNINGSAVSIKTER

Förändringarna, osäkerheten och kommunarbetsplatsernas minskade resurser gav utslag i form av nedsatt välbefinnande. Arbetsengagemanget hade minskat något, samtidigt som symtomen på arbetsleda och arbetsutmattning hade ökat. Nedgången i arbetsvälbefinnande har lett till minskat arbetsplatsengagemang i både större och mindre kommuner och ökat antal uppsägningsavsikter bland både arbetstagare och chefer. Också arbetstagarnas initiativ till arbetsomformning för att öka det egna arbetets resurser och positiva utmaningar hade minskat, medan försöken att minska skadliga krav i arbetet hade ökat en aning.

– Trots att det i många fall rör sig om rätt små försämringar, pekar alla förändringar i indikatorerna för arbetsvälbefinnande konsekvent på behov av större insatser för att förbättra personalens arbetsförhållanden och välbefinnande i arbetet, konstaterar Piia Seppälä.

AKTIV ANPASSNING VID FÖRÄNDRINGAR FRÄMJAS AV MÄNNISKOCENTRERAT LEDARSKAP OCH SAMHÖRIGHET

– Till studiens viktigaste resultat hör en påvisad försämring av välbefinnandet i arbetet. Men ännu viktigare var resultatet att personalen mår bättre i krävande förändringssituationer, om arbetsplatsen satsar på människocentrerat ledarskap och samhörighet. Satsningarna gjorde det lättare för personalen att anpassa sig till förändringarna, vilket märktes i arbetsvälbefinnandet ett och ett halvt år senare, säger Jari Hakanen.

Denna studie är veterligen den första i Finland som undersöker aktiv anpassning under förändring och osäkerhet. Människocentrerat tjänande ledarskap var en faktor som predicerade för alla de undersökta typerna av aktiv anpassning – anpassning till arbetsgruppsrelaterade förändringar och nya samarbetssituationer, reaktionsförmåga, kreativ problemlösningsförmåga och stresstålighet.  För bättre anpassning i arbetsgrupper och samarbetssituationer och bättre stresstålighet predicerade också självbemyndigande personalpolicyer, rättvisa och samhörighet. Alla dessa resurser hade också på lång sikt positiva effekter på arbetsplatsengagemanget och -stoltheten, vilket i sin tur inverkade positivt på bedömningen av arbetsplatsens resurser.

En central utmaning för kommunerna är enligt denna studie framför allt att främja ett människocentrerat, tjänande ledarskap. När man lyckas med detta, mår de anställda bättre, så att de ta initiativ till omformning av sitt arbete. Då har de också bättre beredskap att möta förändringar.