Jyty: Sote-reformen – den stora omfördelningen av skattepengar

2016-03-09

​Enligt Maija Pihlajamäki, ordförande för Offentliga och privata sektorns funktionärsförbund Jyty, är det i den pågående social- och hälsovårdsreformen frågan om en enorm omfördelning av den offentliga sektorns skattepengar. Följden av detta blir att vi har konsekvenser av aldrig tidigare skådat slag att vänta för personalen som arbetar för kommunerna och samkommunerna.

”Över 200 000 social- och hälsovårdsanställda inom kommunsektorn kommer att övergå till de nya social- och hälsovårdsområdena. Hur de s.k. stödtjänsterna för social- och hälsovården ska komma att ordnas borde lösas så snabbt som möjligt, men ändå beredas väl”, framhåller Maija Pihlajamäki som talade vi Jytys social- och hälsovårdsseminarium i Tammerfors den 8 mars.

Jytys ordförande önskar sig bättre samarbete i beredningen av de stora servicecentralerna som planeras i samband med social- och hälsovårdsreformen. ”Hittills har beredningen gjorts utan att i tillräckligt hög grad beakta kommunernas och samkommunernas nuvarande samarbete och redan fungerande praxis. Avsikten är att skapa stora servicecentraler till exempel för ekonomi- och personalförvaltningen samt för bland annat IKT- och fastighetstjänsterna.”

”Det är oerhört viktigt att social- och hälsovårdsreformen inte beläggs med alltför höga förväntningar som är orealistiska att uppnå. Det är fullständigt förkastligt, om besparingar uppnås genom att villkoren för personalens anställningar försvagas och genom ständiga nedskärningar i personalstyrkan”, betonar Pihlajamäki.

Jyty kräver att personalens ställning tryggas och fastställs i lagen om införande och ordnande av social- och hälsovårdsreformen. ”Att lägga ut stödtjänster på entreprenad ger upphov till fler onödiga skiljemurar på arbetsplatsnivå och de så mycket omtalade flexibla servicekedjorna och god praxis riskerar att utebli.”

Det ekonomiska målet för social- och hälsovårdsreformen kan enligt Pihlajamäki betecknas som ambitiöst, då målsättningen är att minska hållbarhetsgapet i de offentliga finanserna med tre miljarder euro. För att uppnå detta betyder det enligt gjorda beräkningar att den prognostiserade reella årliga tillväxten för social- och hälsovårdsreformens utgifter borde pressas från 2,4 procent till 0,9 procent.

”Trots miljardsparmålen ökar intresset för finländarnas skattepengar ju närmare ett förverkligande av reformen vi kommer.”
Pihlajamäki påpekar att det som hittills har varit och fortsättningsvis kommer att vara en verklig dragkamp är vilken ställning aktörerna inom servicesektorn för social- och hälsovård ska ha på den marknad som öppnar sig.

”En stor hotbild när marknaden öppnas för konkurrens kommer att vara att en allt större del av de offentliga medlen kommer att gå till stora aktörer och hamna i fickorna på utländska ägare. I konkurrensutsättningar klarar sig främst företag som har stora ekonomiska och mänskliga resurser att tillgå i dessa. Till exempel sådana stora aktörer som Attendo och Pihlajalinna för att nämna några. Detta leder till en skadlig koncentrationsutveckling med tanke på en fungerande marknad och samhällets helhetsintresse. Även aktörerna på IKT-sidan har redan vaknat för att bryta loss sin del av skattepengarna”, påpekar Pihlajamäki.

Enligt Pihlajamäki är det klart att multinationella social- och hälsovårdsaktörer ligger bra till och har övertaget på landskapsnivå. ”Hur de mindre företagens möjlighet att få en skiva av serviceproduktionen kommer att se ut framöver återstår att se. Valfriheten kommer i vilket fall som helst att leda till en allt hårdare konkurrens på marknaden och gäller på så sätt även personalkostnaderna.”

I strävan att få ner kostnaderna är det enligt Pihlajamäki bra att ställa sig frågan hur stor del av sparbehovet som kan täckas genom att medborgarnas användaravgifter höjs. Vad uppnår man genom att begränsa tillgången på tjänster och vad innebär effektiveringen av tjänster eller i värsta fall en försämrad kvalitet? Frågor som vi inte ännu har något svar på.

”Ett viktigt resultat av social- och hälsovårdsreformen måste i vilket fall som helst vara att servicen i glesbygden tryggas. Det får inte vara så att tillgången på tjänster bestäms enligt tjockleken på kundens plånbok.”

Behovet av en valfrihetslag som framför allt samlingspartiet har efterlyst har ofta motiverats med kostnadsbesparingar. Enligt Pihlajamäki föreligger ändå risken att utgifterna ökar. Åtminstone i början kommer systemändringarna i social- och hälsovårdstjänsterna samt övervaknings- och kontrolluppgifterna att öka och ofrånkomligen medföra administrativa tilläggskostnader.

”Andra stora utmaningar som kräver en lösning är bl.a. investeringar i datasystem samt de förändringar som gäller förvaltningen och användningen av de fastigheter som är värda flera tiotals miljarder euro och ägs av kommunerna. För att inte tala om kommunernas pensionsansvar. Det vi nu bygger är en reform som kommer att ha oerhört omfattande konsekvenser för kommunpersonalstyrkans storlek och därigenom även konsekvenser för pensionsanstalten Kevas, dvs. före detta Kommunernas pensionsförsäkrings, finansieringsbas för kommande år och decennier.”

Ytterligare information: ordförande Maija Pihlajamäki, tfn 0400 537 756, maija.pihlajamaki@jytyliitto.fi

* Jyty representerar cirka 55 000 tjänste- och befattningshavare som är anställda inom kommuner, samkommuner, församlingar och privata sektorn. Cirka 87 procent av medlemmarna är kvinnor. Jyty är STTK:s medlemsförbund.