Jyty: Fackorganisationerna på löntagarens sida mot ensidigt dikterande av villkor

2014-11-20

Enligt ordförande för Offentliga och privata sektorns funktionärsförbund Jyty, Maija Pihlajamäki har fackorganisationerna de senaste tiderna kritiserats – speciellt från Finlands näringsliv EK:s håll - för att ha satt käppar i hjulet för reformen av arbetslivet och till och med för att visa oförståelse för den ekonomiska situationen som landet för närvarande befinner sig i. Det har till och med kastats fram påståenden att det är fackorganisationerna som orsakat den rådande recessionen genom sin osmidighet.

Pihlajamäki som talade på Jytys förbundsfullmäktigmöte i Kouvola torsdagen den 20 november avfärdar sådana tankar. Hon försäkrar att fackorganisationens uppgift inte är att säga NEJ till förslag som siktar till att positiva förändringar ska ske i samhället. "Men vi säger NEJ till sådana åtgärder som eftersträvar en orättfärdig försämring av medlemskårens arbetsvillkor på arbetsmarknaden och som föreslås i en så kallad flexibilitetens anda, med vilket i allmänhet avses bl.a. en sänkning av lönerna."

En stark fackorganisationsverksamhet är enligt Pihlajamäki på alla nivåer, nu och i framtiden, en förutsättning för att rättvisa i arbetslivet, jämlikhet i lönefrågor och demokrati på arbetsplatserna ska öka.

"De finska fackföreningarnas inflytande är inte någon självklarhet. Var och en kan själv avgöra om bl.a. semestrar, moderskaps- och föräldraledigheter, femdagars arbetsveckan, åttatimmars arbetsdagen, övertidsersättningar, främjande av arbetshälsan osv. kunnat åstadkommas utan fackorganisationerna. Förteckningen är inte alldeles kort."

Under den senaste tiden har det förts diskussioner om en begränsning av strejkrätten. På vissa håll har man tidvis också kastat fram att fackföreningsavgifternas avdragsrätt bör avskaffas, de centrala avtalsuppgörelserna bör frångås och att lokala avtal bör bli vanligare. Den offentliga sektorn har dessutom klandrats förutom att den har svällt också för ineffektivitet och för svårigheterna i de kommunala och statliga ekonomierna.

"Vi är alla bekymrade över att t.ex. den kommunala ekonomin har försämrats. Det är en utvecklingstrend som varit uppenbar redan länge. Tyvärr är påståendet att försämringen skulle vara ett resultat av att den offentliga sektorn är för stor och för uppblåst ett mantra som allt flera anser sant när det upprepas tillräckligt ofta."

"Utredningen som EU gjort visar dock att den offentliga förvaltningen i vårt land är den effektivaste av alla länder i unionen. Som jämförelse kan nämnas att andelen arbetstagare inom den offentliga ekonomin av alla arbetstagare var år 2012 i Finland enligt samhällsekonomisk bokföring 24 %, medan den i Sverige var 28 %."

"Under senaste tid har man även förfasat sig över att 59 % av vår bruttonationalprodukt skulle gå åt till att underhålla den offentliga ekonomin. Inte heller detta påstående håller streck. Då de offentliga utgifterna och BNP studeras ska förhållandet mellan de två olika nyckeltalen granskas, inte det enas andel av det andra. Då jämförelser görs bör man komma ihåg att under recessionen har relationstalet ökat. Det beror framför allt på att BNP har minskat. Då ekonomin växer minskar de offentliga utgifterna igen i förhållande till BNP."

Enligt Pihlajamäki vore det också viktigt att konstatera att beskattningen av bl.a. sociala förmåner är olika i olika länder. I Finland är förmånerna i fråga i allmänhet beskattningsbara, varför alltså skattegraden och de offentliga utgifterna i vårt land är större än i de länder där de är skattefria.

Påståendena att ingenting görs till exempel på den kvinnodominerade offentliga sektorn för att förbättra resultaten i arbetslivet är också något som envist finns i människornas uppfattning. Som bäst förbereds bl.a. för kommunsektorn som en fortsättning på tidigare program ett utvecklingsprogram om arbetslivet. Målsättningen för detta program är att åskådliggöra det utvecklingsarbete som utförs på de kommunala arbetsplatserna och att förbättra arbetslivet som en del av de stora reformerna inom den kommunala sektorn.

Då arbetet för en resultatrik verksamhet förbättras i samarbete på ett hållbart sätt – inte genom att kortsiktigt år efter år uppmana folk att gå på sparledighet och genom att permittera, för att inte tala om säga upp – kan enligt Pihlajamäki de målsättningar som eftersträvas med utvecklingsåtgärderna uppnås.

"Tyvärr försöker man fortfarande på många arbetsplatser svara på utmaningarna genom att i sin strävan efter resultat ta till metoder, förutom de tidigare uppräknande, som går ut på att sänka arbetstagarnas lönenivå. Ett exempel på sådan här metoder är avtalshoppandet, dvs. att söka efter billigare arbetsavtal, något som tyvärr blivit allt allmännare. Detta leder till att de kvinnodominerade låglönebranscherna i bl.a. kommunerna och den tredje sektorn är de som i första hand lider."

Statmakten bör se sig i spegeln

Pihlajamäki anser det vara ytterst oroande att kommunernas finansieringsställning då det gäller produktionen av tjänsterna år efter år har försvagats som en följd av statsmaktens åtgärder. Kommunernas börda har ökat i takt med nya åligganden och ökande lagstadgade uppgifter. Detta är den rådande riktning som utvecklingen har tagit, trots allt tal om det motsatta.

"Nu om någonsin borde staten och kommunerna fördjupa sitt inbördes samarbete så att finansieringen som riktas till kommunernas grund- och välfärdstjänster ska bli mera förutsägbar och säkrad i framtiden. Kommunsektorn är en mycket arbetskraftsintensiv bransch där personalutgifterna utgör mer än hälften av alla utgifter i kommunerna. Social-, hälsovårds- och utbildningssektorerna står för den största delen av dessa. Administrationens del av kommunens utgifter är bara 3–4 %."

Tyvärr har enligt Pihlajamäki under de senaste åren personalnedskärningarna drabbat bl.a. förvaltningen av ämbetsverken och hälsovårdstjänstesektorn i en sådan takt att resultatet av arbetet sist och slutligen, då man ser till helheten, har försämrats. "Frågan lyder egentligen varför sätts till exempel skötare som skulle behövas i vårdarbetet att utföra viktiga stödtjänster inom hälsovården då dessa arbeten skulle kunna skötas av professionella inom området, dvs. av avdelningssekreterare."

Enligt Pihlajamäki är det viktigt då kommunstrukturreformer i framtiden förverkligas och i social- och hälsovårdsreformen som ska inledas att personalens ställning tryggas i förändringen och att personalen genom sina representanter i samarbetsorganen kan påverka förändringsprocesserna. "Den lag som bereds om social- och hälsovårdsreformen gör inte detta i tillräcklig utsträckning. Till exempel bestämmelserna om trygghet i tjänsteförhållande bör vara på samma nivå som i lagen om kommunstruktur, där bl.a. stadgas om en anställningstrygghet på fem år."

Tilläggsuppgifter: ordförande Maija Pihlajamäki, tfn 0400 537 756, maija.pihlajamaki@jytyliitto.fi

* Offentliga och privata sektorns funktionärsförbund Jyty representerar cirka 62 000 tjänste- och befattningsinnehavare inom kommunerna, kommunförbunden, församlingarna och i privat tjänst. Av medlemmarna är 87 % kvinnor. Jyty är ett medlemsförbund inom Tjänstemannacentralorganisationen STTK.